Visst ser hon i vitt ut som om hon tänker hoppa. Hoppa i vattnet alltså. 

Nu ska vi åka till Estland. Eller vi får se. Dom ba eh nej vi släpper inte in såna där skinheadhuliganer.

Det vore i och för sig väldigt ballt. (fattar ni.. ballt)

Jag flyttstädar btw.

Nattens sömnprat:

Linus (sätter sig upp i sängen och bockar och bugar): Tack tack tack!

Jag: Vad gör du.

Linus: Jag fick applåder på en scen efter mitt tal. (ja, han drömmer asödmjuka drömmar).

Jag: Hehe. Du satte dig upp och bockade.

Linus: Nej, det gjorde jag inte. 

Jag: Jo, jag *dagens smash / dagens freakgärning* filmade när du gjorde det. Kolla här.



Får tyvärr inte lägga ut filmen. Den är tydligen för privat. Man ba no shit.

Vi ska sälja vår lägenhet och fotograferade den i dag. Det ultimata beviset för att vi har asmycket att göra:

Alla doppresenter är oöppnade.

Men självklart har jag öppnat flera av dem utan att Linus märkt det. Och sedan paketerat in dem igen. Jag hoppas ju att Linus inte läser detta. Han säger att han läser min blogg ibland, men jag är tveksam. Jag lär väl få reda på det nu i så fall. Sist jag provade hände dock inget.

I affären:

Kompis: Vet du var toapappret står?

Jag: Ja, bland bakartiklarna.

Jag lägger ingen värdering i det, men Amadeus har likat Runars bild:

Jag har köpt en snorsug. Det måste ju vara det ultimata beviset för att jag är en curlingmamma. 

Nu ska jag gå och köpa en salivsug och en kombinerad kiss- och bajssug. Och en stämbandsvibrator så han slipper skrika själv.

Jag: Sixtens fötter går ihop jättemycket. Benen viker sig liksom inåt typ som att han är hjulbent. På BVC sa de "Höhö ja det blir ingen målvakt av honom inte" när jag frågade om det.

Erik: Haha ja, men så var Julias (Eriks dotter, reds anm) fötter också, men de växte till sig och blev normala sen. De gick inåt jättemycket.

Jag: Ja, men man får ju faktiskt skylla sig själv om man döper sin unge till Hjulia.

Jag och Erik på trekking i Guatemala för 6 år sedan. Ursäkta mitt sporthärliga natursvettutseende.

Jag "glömde" lägga tillbaka sjukisen i sängen efter jag ammat klart. Nu vägrar han sova på annat sätt och jag är stuck sen kl 2 mot en kall vägg. Men det gör inget för jag känner mig som en öm moder som nattvakar. Eller som en martyr menar jag. 

Sixten är sjuk i dag. 

Förutom att det är jättesynd om honom är det intressant. När man är sjuk kommer nämligen ens rätta jag fram. Gubbar blir vresiga, pojkvänner gnälliga och så vidare.

Sixten blir en DRAAMAAQUEEEN. Han hostar liksom som en sal tuberkulospatienter även när han inte egentligen hostar. Fast bara när han vet att jag ser på.