|
På cykelbanan:
Jag: Pling pling pling pling pling.. (plingar som en galning på två gubbar som går i bredd på cykelbanan.
Gubbar: Lalalalallala (flyttar sig inte)
Jag: (vägrar stanna): PLING PLING PLING PLING PLING.
Gubbar: Lalalalla.
Jag: PLING P.L.I.N.G PliiiiIIIIIIIIIIIING.
Gubbar: Lalalallalalal.
Jag: IIIIITTCCCHHHHHhhhh. (bromsgnissel, en halv meter bakom dem) (Jag har extremt effektiva bromsar. Skrämselmässigt alltså, för de låter så skräckinjagande och ångestladdade)
Gubbar: AAAAaaaaAAAAAAAAAAAA!!!!
Jag (argt): VARFÖR FLYTTAR ni er inte då när jag plingar? Ni KAN FAKTISKT INTE GÅÅÅ mitt i CYKELBANAN.
Gubbar: Men gud FÖRLÅÅÅÅT! Vi hör så dåligt förstår du. Ursäkta oss så mycket snälla du, vi gick och pratade och hörde inte. Vi tänkte inte på att vi gick på cykelbanan.
Jag: (chockad, jag tog ju för givet att de var patroniserande idioter): Nej, alltså förlåt MIIIIG. Det var MITT FEL. Förlåt, det var inte alls meningen att skrämma er!
Gubbar: Nej det var ju vårt fel, vi gick ju på banan.
Jag: Ja. Faktiskt! GÖR inte det. (schizo)
Gubbar: Hahahaha. Okej. Då är allt bra nu va?
Jag: Ja, hehe. Gör aldrig om det bara.
Gubbar: Nä.. Hej då!
Jag: Hej då!
|