|
I natt:
Kompis: Hälsa på min kompis!
Jag: Okej. Hej!
Kille: Hej!
Jag: GUUUUUUD vilket fint skägg du har.
Kille: Tack!
Jag: Det är liksom så tätt och svart och frekvent.
Kille: Tack!
Jag: Det gör dig liksom så svartmuskig. (Vid närmare eftertanke. Svartmuskig? Jag menade det jättepositivt, typ Rhett Butler-svartmuskig, men man säger nog inte så till folk.)
Kille: Ja, jag är svartmuskig hela jag.
Jag (tänker att han syftar på kroppsbehåring): HAHAHAHHA (nervöst skratt).
Kille: Jag menar jag har ju svarta kläder alltså.
Jag: ... Ja..ha..
Kille: Det är för att min mamma dog för två veckor sedan. Det är därför jag bär svart och har låtit skägget växa ut.
Chocktystnad
Jag (ångest): VA?
Kille: Ja.. Det är enligt en persisk tradition.
Jag: Alltså FÖRLÅT. Jag beklagar verkligen..
Kille (leende): Tack.
Jag (blir osäker för att han ler): Du driver inte med mig?
Kille: Eh nej..
Jag: Sådant skojar man inte om. (Eh. Bra att jag berättar det för honom)
Kille: Nej precis.
Jag: Alltså jag är hemskt ledsen, jag beklagar verkligen.
Kille: Tack.
|